Mor- och farföräldrar

Familjer som har barn med funktionsnedsättningar är mer utsatta än andra barnfamiljer. Det gäller såväl föräldrarna som syskonen. Nätverket runt familjen är mycket viktigt – att det finns vänner, släkt och professionella som stöttar där det behövs. Mor- och farföräldrarnas roll i nätverket är ofta av stor betydelse, inte minst för syskonen.

Hur situationen ser ut i en familj som har barn med funktionsnedsättningar varierar beroende på barnets svårigheter, men många föräldrar beskriver sin vardag som både svår och krävande.
Föräldrarna upplever ofta att de lever under stark press i en tillvaro där de måste balansera mellan barnets ibland stora behov och omgivningens krav och inte sällan bristande förståelse. Många beskriver också att de har ett stort antal kontakter med olika myndigheter, vårdgivare, förskola och skola runt sitt barn som tar mycket tid och kraft. Föräldrar själva känner ofta att de inte räcker till i den utsträckning de skulle vilja för syskonen.

Det viktiga nätverket

Vi vet att nätverket runt familjer som har barn med funktionsnedsättningar har stor betydelse. Att ha folk i sin omgivning som man har förtroende och få dem att förstå sin situation, gör livet lättare för alla i familjen. Nätverkets storlek varierar från familj till familj och det kan bestå av släkt, vänner och professionella. Mor- och farföräldrar har ofta en särskild betydelse i familjens nätverk. För de vuxna barnen kan det ibland upplevas som svårt att be sina föräldrar om hjälp, familjelivet är ju det sista testet på att man verkligen är vuxen och självständig. Ofta upplever man dock i det svåra, en längtan efter en slags villkorslös kärlek, som i bästa fall utmärks av bekräftelse, förståelse och ödmjukhet. Någon som finns där och lyssnar utan att döma, hjälper till och stöttar utan att man ställt frågan.

Ny situation för alla

Även för mor- och farföräldrarna är det en ny och svår situation att ha fått ett barnbarn med en funktionsnedsättning.
Att få barnbarn är för de flesta förknippat med något härligt och efterlängtat. När barnet föds med en funktionsnedsättning och det inte blir som man tänkt sig, ställs livet på sin spets. Känslor av sorg, oro och maktlöshet inför det vuxna barnets svåra situation och oro inför barnbarnets framtida liv kan ta över, åtminstone under den första perioden. Man kan bli upptagen kring frågor om och i så fall hur man kan hjälpa det vuxna barnet i den nya situationen. Det bästa sättet att komma tillrätta med detta är att prata; Att våga ställa frågor och respektera de svar man får.

Stöd och avlastning

Mor- och farföräldrarna har en viktig roll att fylla i en familj som har barn med funktionshinder. De kan utgöra ett stöd i sorgen och oron, men också fungera som avlastning när föräldrarna inte riktigt orkar med vardagen. Många har inte tid över till sig själva eller till varandra. Att få möjlighet att komma iväg ett par timmar eller ett par dagar kan blir det andningshål som gör att relationen överlever.
Mor- och farföräldrarna har också en särskild betydelse för barnbarnen. Relationen mellan dem och barnbarnen är ofta fria från vardagens rutiner, tidsbrist och krav. När man träffas blir det ett tillfälle att göra något extra, eller bara prata och umgås. Mor- och farföräldrar har kanske därför att de slipper det dagliga ansvaret för barnbarnen lättare att fokusera på dem när de ses.

Syskon

Mor- och farföräldrarna kan också bli särskilt viktiga för syskonet. Dels genom att se syskonets egna behov och ge dem uppmärksamhet och dels genom att utifrån förmåga ta hand om barnet som har funktionsnedsättningar. Att se syskonets behov kan vara att skapa förutsättningar för samtal, låta dem berätta om sina tankar, känslor och oro.
Genom att ta hand om barnet som har en funktionsnedsättningar ger man avlastning åt ansträngda föräldrar och samtidigt en möjlighet för föräldrarna och syskonet att fokusera på varandra och kanske göra något tillsammans, som inte fungerar om barnet med funktionsnedsättning är med. Dessa stunder kan få stor betydelse för syskonets relation till föräldrarna.

Praktiska frågor

Beroende på barnets funktionsnedsättning kan det fungera mer eller mindre bra för mor- och farföräldrarna att ta hem barnet till sin egen bostad, ibland kan man kanske också känna sig orolig för om man ska klara av att ta hand om barnet, särskilt om det kräver medicinsk omvårdnad. Här är det viktigt att prata med de vuxna barnen om sin oro och sin osäkerhet, så att den inte misstolkas som ovilja att ta hand om barnbarnet. Kunskap minskar oron och med vilja och förståelse går det ofta att hitta praktiska lösningar som fungerar. Att kunna umgås och ta hand om sitt barnbarn med funktionsnedsättning ger en ny dimension till livet och till rollen som mor- och farförälder.

Stöd och kunskap

För mor- och farföräldrar som behöver hjälp att bearbeta sina egna tankar och känslor kan det vara viktigt att söka en egen samtalskontakt.
För kunskap om funktionsnedsättningar anordnas ofta inom habiliteringen kurser eller föredrag om olika funktionsnedsättningar. En annan kunskapskälla är de intresseorganisationer och anhörigföreningar som finns för olika diagnoser och tillstånd och som ofta förmedlar bra information.
Genom att bland annat ta del av materialet på den här webbplatsen kan man också få större förståelse för syskonens speciella och utsatta situation.

Text: Monica Klasén McGrath

Relaterad information

Lästips; Annorlunda barnbarn, Cura förlag/Studentlitteratur, 2008

Tipsa en vän
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)