Berättelsebok, hur gör man?

Hur gör man?

Barnet ritar och berättar och som den vuxne leder samtalen, skriver det barnet säger och ger svar på barnets frågor. Tycker barnet inte om att rita, kan man istället skriva det barnet berättar och barnet kan då vara med och skriva en del, kanske skriva det viktigaste ordet. Man kan använda en särskild bok att göra berättelserna i eller använda lösa blad och göra ett tema på varje blad och därefter samla hela berättelsen i en pärm eller till en bok. I strukturen är det viktigt att börja och sluta positivt. Delar som kan vara svårare läggs mitt i berättelsen, så att det byggs ett berättande skydd runt omkring. Tänk också på att berättelser behöver tid. Berättelseboken med de teman som skissas här är lämplig att dela på tre fyra tillfällen. Barn orkar koncentrera sig bara i kortare stunder, så var uppmärksam på behovet av pauser. Se punkterna som exempel och utgångspunkt för samtalet. Ta bort det som inte passar och lägg till det som saknas så det blir en personlig bok för just det barn boken handlar om.

1 Barnet ritar sig själv och sin familj

Berätta för barnet att ni ska göra en bok tillsammans och att det är barnets egen bok. Förklara att barnet ritar och berättar och att du som vuxen skriver det barnet säger. Första temat handlar om familjen. Be barnet rita sin familj när familjen gör något tillsammans.

2 Något barnet tycker om eller gör

Nästa tema handlar om något som barnet tycker om eller gör. Barnet ritar, den vuxne skriver det barnet säger på bilden.

3 Om sjukdomen/funktionsnedsättningen

Berätta att i boken ska det stå något om syskonets sjukdom eller funktionsnedsättning. Fråga barnet vad som är viktigast att ta med. ” Syns eller märks sjukdomen eller funktionsnedsättningen på något sätt, tycker du? Hur då? Har du ett namn på vad det är, vet du vad det heter?” Fråga också om barnet vet vad ordet betyder. Ibland kan barnet namnet på sjukdomen eller funktionsnedsättningen men vet inte riktigt vad den innebär eller har en felaktig uppfattning om vad den betyder. Om barnet inte vet och inte har ord eller namn är det viktigt att man som vuxen har tänkt igenom vad man vill säga och vilket ord man vill använda. Om det är någon annan än föräldern som berättar behöver den personen ha kommit överens med barnets föräldrar om vilket ord som är bra att använda. Om barnet inte vill prata om sjukdomen eller funktionsnedsättningen så bekräfta i så fall det och säg att det är okej att säga nej till det man inte vill. Kanske kan ni fortsätta prata om några andra teman eller prata vidare på ett annat sätt.

4 När visste barnet? Och vad?

Prata med barnet om när barnet började veta och förstå. När visste barnet om sjukdomen, CP-skadan, ryggmärgsbråcket, Downs syndrom? Använd det ord barnet använder och det ord familjen är bekväm med. Prata också om varför syskonet har en funktionsnedsättning eller sjukdom. ”Varför blev det så här tror du? Funderar du på det?” Det är viktigt att prata om orsaker för att undanröja missförstånd. En del barn har egna tankar om varför, om skuld och ansvar. Barn behöver veta att sjukdomen inte beror på dem, att sjukdomen inte smittar och att de själva inte kommer att få en sjukdom eller funktionsnedsättning.

5 Barnets tankar, frågor och känslor runt sjukdomen eller funktionsnedsättningen

Fråga vad barnet tänker om syskonets sjukdom eller funktionsnedsättning och om barnet har några särskilda frågor. ”Har du några frågor om sjukdomen? Är det något du vill fråga doktorn, mamma eller pappa om sjukdomen eller funktionsnedsättningen? Eller vill du skriva ett brev till sjukdomen med det du tänker?” Prata också om annorlunda och krångliga beteenden om de finns i samband med funktionsnedsättningen. Barnet kan ställa sina frågor och antingen skriva själv eller så skriver den vuxne. Frågorna kan tas med till doktorn eller så kan man som vuxen svara och prata om dem direkt. Kanske kan barnet också rita sina känslor runt sjukdomen eller funktionsnedsättningen och var i kroppen olika känslor sitter.

6 Bekräfta för barnet att du och andra vet

Prata med barnet om vilka som vet om sjukdomen eller funktionsnedsättningen. Vet mamma? Pappa? Hur är det med syskonet som själv har en sjukdom eller funktionsnedsättning, vet han/hon? Och vad vet andra viktiga personer; mormor, farfar, kusinerna, kompisarna? Barn funderar ibland på vad andra vet och inte vet. Här får ni tillsammans en bild av vilka som vet och om det är några som barnet tycker skulle behöva veta. Vetskap är något man kan dela med varandra i familjen, i släkten och barn emellan. Det är inget barnet ska bära själv.

7 Andras reaktioner

Prata med barnet om andras reaktioner. Prata både om det som är vanligt och bra och om det som är besvärligt och svårt. Barn hör och är med om mycket. Det kan vara andra som tittar eller som säger något som barnet funderar på men kanske inte riktigt förstår. Det kan också kännas pinsamt och svårt att berätta. Här får kanske den vuxne hjälpa till lite extra för att få veta. ”Hur gör du när andra tittar? När barnen frågar? Finns det någon som gör på ett bra sätt? Hur är det?” Ge exempel på vad du ser att barnet är med om. Hjälp barnet med något tydligt att säga. Barnet behöver ha ett färdigt svar när andra frågar.

8 Särskilda händelser

Prata med barnet om särskilda händelser och fråga om roliga, tråkiga eller besvärliga händelser och minnen. Du kan fråga barnet om det bästa, det värsta och det roligaste som hänt under dagen eller veckan och fråga om det bästa, värsta och roligaste med syskonet. Prata också om vad man kan göra i besvärliga situationer och med det som är svårt.

9 Stärk barnet

Prata om barnet som individ och lyft fram barnets starka, fina sidor, vad barnet är bra på och tycker om. Stärk barnet som hel person med många egenskaper och förmågor. Prata också om syskonskapet och att det är ett syskonskap som kräver extra mod. Det är mod att stå emot blickar. Det är modigt att berätta för kompisarna och säga hur det är. Precis som det är modigt att berätta och prata med dig som barnet gör just nu. Bekräfta det.

10 Nuet och Framtiden

Till sist: Tänk på att avsluta positivt och uttryck glädje, stolthet och kärlek till barnet. Prata om barnets drömmar, fantasier och framtidstankar och bekräfta positiva framtidsbilder. ”Vilka är dina tre högsta önskningar? Och vad ska du bli när du blir stor?” Det är vuxnas ansvar att stärka barn. Det är vuxnas ansvar att prata framtidstankar också när det gäller sjukdom och funktionsnedsättning. Avsluta gärna med att läsa hela boken och berättelsen högt för barnet.
Tänk på att vi pratar med barn om svåra frågor för att göra verkligheten mer begriplig och för att göra dem tryggare.

Tipsa en vän
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)