Syskonkompetens Hur är det att vara syskon till en syster eller bror med funktionsnedsättning?

Vuxna syskon

I vuxen ålder väcks ofta nya tankar kring rollen som syskon till någon med funktionsnedsättning.

Nya insikter

Kanske är det inte förrän i vuxen ålder det blir uppenbart på ett mera medvetet plan att syskonet med funktionsnedsättning har haft en så dominerande roll i familjen. Att intellektuellt förstå att det skett utifrån många goda skäl kan vara ganska enkelt, men insikten kan ändå vara smärtsam. Kanske levde man med både sorg och ilska under ytan. Man kan känna besvikelse för att föräldrarnas ork inte riktigt räckt till, att man inte har fått så mycket uppmärksamhet man behövt. Men det kan också vara så att man förstår vidden av föräldrarnas insatser och uppoffringar för att alla barn i familjen skulle få det bra.

Sorg och glädje

Som ung vuxen kan man också, precis som under tonårstiden, gripas av sorg över att syskonet inte är som ”ett vanligt” syskon som man kan ha en jämlik relation till och göra mycket tillsammans med. Man kan också känna sorg över det som syskonet kan gå miste om, men även stor glädje och samhörighet över det som präglar den egna familjens unika situation.

Tankar om framtiden

Som ung vuxen har man förmåga att både ha visst perspektiv på uppväxtåren och fundera över hur den egna framtiden ska bli.

Hur blir det när inte föräldrarna orkar längre? Är det jag som ska ta över ansvaret? Tankarna om att kanske bilda egen familj och få egna barn börjar bli aktuella. Frågan kring eventuell ärftlighet blir viktig. Existentiella frågor dyker upp: ”Varför blir människors livsvillkor så olika? Vad är ett gott liv? Varför mitt syskon och inte jag?”

Som vuxen är det också en god hjälp att få träffa andra syskon, dela varandras erfarenheter och få både nya insikter och goda strategier.

Källa: Karin Wallgren, leg. psykolog


Sidan uppdaterad: 2022-01-11