Frågor om syskon 3-6 år

Ja självklart vill föräldrar skydda sina barn och många säger att de väntar på ett tillfälle när det är dags att prata. I dialoger med föräldrar har vi senaste åren försökt föra ut ett synsätt som innebär att det är viktigt att inte vänta utan själv ta initiativ till samtal och ta reda på vad barnet tänker och har för frågor. 

Barn behöver tidigt ord och namn på sitt syskons sjukdom. Vi vet att kunskap och tidiga samtal hjälper. Vi vet också att samtal i i familjen och att kunna prata om sjukdomen är ett starkt skydd. 

När barn upprepar frågor är det ofta något de vill veta men inte riktigt kan formulera och då får de ju inte heller svar på det de undrar. Det kan vara så att er pojke frågar och frågar för att det är någonting han inte förstår. Det kan också vara så att han frågar för att det är något som han är orolig och rädd för.
Eller så frågar han om något han redan vet och som är självklart men vill egentligen prata på ett annat sätt om sin systers funktionsnedsättning.

Kan ni hitta andra sätt att prata på? Be honom rita det han undrar? Fråga hur det känns för honom med alla frågor och var i kroppen känslorna finns? Kanske fråga om och prata mer konkret om funktionsnedsättningen. Försöka vidga samtalet och se om er pojke då blir mera nöjd med svaren han får.

Redan små barn ser och lägger märke till föräldrars känslor och reaktioner. Och de behöver en förklaring när de ser att föräldrar är ledsna, inåtvända eller arga. Om vuxna inget säger kommer barnen leva med namnlösa och oroande funderingar.

Att få en kort förklaring hjälper mot oro. Berätta därför kort om att du är ledsen och varför men försök att inte förmedla alltför mycket av din egen oro. Försök att hitta en balans där du förmedlar dina känslor på ett relativt lågmält sätt.

Du har redan berättat konkret om autism och vad det innebär och säkert pratat om att barn med autism har svårt att leka med andra barn eller inte riktigt vet hur man leker, att man kan ha svårt att prata och förstå vad orden innebär eller att man upprepar särskilda beteenden om och om igen. Talat om att din flicka kan allt detta och att autism inte är något som man plötsligt kan få. Ändå blir din flicka inte lugnad av informationen och det hon får veta utan är fortfarande rädd. Något hindrar henne från att ta emot och ta in det du säger och den information hon får. Vad kan det vara? Kan din dotter berätta mer om sin rädsla, vad som finns i rädslan och vad som är besvärligt. Kanske kan ni tillsammans rita rädslan och på så sätt ge den en form och utforska vad som finns i den.

Tillsammans kan ni också prata om hur man på olika sätt kan bekämpa rädsla. Jag tycker också att du ska ta kontakt med habiliteringsverksamheten, sjukvården eller barnpsykiatrin så din flicka och du får hjälp med att på olika sätt prata mer om det hon är rädd för. Det kan också vara en hjälp att någon annan berättar mer om vad autism är.

Barn får frågor från kompisar, på dagis eller i lekparken redan i förskoleåldern. Det är ett av skälen till att det är viktigt att tidigt prata hemma i familjen så att barn har en grundläggande kunskap när de får kommentarer eller frågor från andra barn.

Vi måste rusta barn med kunskap och svar.

Vanliga frågor från andra barn kan vara:

• Vad har din syster/bror för sjukdom?
• Varför kan ditt syskon inte prata/gå?
• Varför gör han så konstiga saker?

När kompisar frågar behöver de svar och när andra barn får mer vetskap kan de också bli kompisar som hjälper till stöttar och stödjer.