Tonåringar

Tonåringen formar sin identitet, prövar ”vem är jag?”. Man pendlar mellan frigörelse och större självständighet och behovet av familjen som den trygga basen.

Att få till samtal

I denna ålder kan det ofta vara jobbigt att prata med sina föräldrar om känslor och man vill dessutom inte bekymra föräldrarna. Föräldrar kan känna oro över att tonåringen drar sig undan.

Behov av ytterligare kunskap

Många tonåringar vet inte så mycket om syskonets funktionsnedsättning, de känner många gånger inte till vilken diagnos syskonet har. Ofta har föräldrarna berättat, men man behöver ta upp ämnet med jämna mellanrum.  En del information faller i glömska och förmågan att förstå blir större ju äldre man blir. Med åren väcks också nya frågor.

Det är viktigt med kunskap och vana vid att använda orden så att man på ett avspänt sätt kan förklara för de som frågar, eller ser ut att vilja fråga, varför syskonet exempelvis gör som det gör. Ju mer man vet om syskonets svårigheter desto tryggare kan man vara när andra undrar.

Behov av att träffa andra i samma situation

Många tonårssyskon har aldrig träffat andra syskon med samma upplevelser. Det är då lätt att tro att man är ensam om sina upplevelser. Lättnaden kan vara stor när man upptäcker att andra har liknande erfarenheter. Hur hanterar andra att ta hem kompisar, ta ansvar för syskonet och prata med sina föräldrar?

Källa: Karin Wallgren, leg. psykolog