Syskonrollen

Syskon behöver kunskap

Syskon måste få möjlighet att ställa sina egna frågor angående systerns eller broderns funktionsnedsättning. Det är vanligt att informationen går via föräldrarna, men Ågrenskas erfarenhet visar att det ofta finns saker som syskonen inte vågar eller vill prata med sina föräldrar om.

Det är vanligt att syskon bär på frågor de aldrig vågat ställa till någon. En del är rädda att funktionsnedsättningen smittar, andra har en känsla av skuld och tror att de själva kan ha orsakat skadan. Intervjuer med syskon visar att de behöver bli sedda och bekräftade. De behöver få känna att de också får egen tid med föräldrarna som är avsatt speciellt för dem.

Behov av att träffa andra i samma situation

Många tonårssyskon har aldrig träffat andra syskon med samma upplevelser. Det är då lätt att tro att man är ensam om sina upplevelser. Lättnaden kan vara stor när man upptäcker att andra har liknande erfarenheter. Hur hanterar andra att ta hem kompisar, ta ansvar för syskonet och prata med sina föräldrar?

Vuxna syskon

Kanske är det inte förrän i vuxen ålder det blir uppenbart på ett mera medvetet plan att syskonet med funktionsnedsättning har haft en så dominerande roll i familjen. Att intellektuellt förstå att det skett utifrån många goda skäl kan vara ganska enkelt, men insikten kan ändå vara smärtsam.  Man kan känna besvikelse för att föräldrarnas ork inte riktigt räckt till, att man inte har fått så mycket uppmärksamhet man behövt. Men det kan också vara så att man förstår vidden av föräldrarnas insatser och uppoffringar för att alla barn i familjen skulle få det bra.

Som ung vuxen kan man också, precis som under tonårstiden, gripas av sorg över att syskonet inte är som ”ett vanligt” syskon som man kan ha en jämlik relation till och göra mycket tillsammans med. Man kan också känna sorg över det som syskonet kan gå miste om, men även stor glädje och samhörighet över det som präglar den egna familjens unika situation.

Tankar om framtiden

Som ung vuxen har man förmåga att både ha visst perspektiv på uppväxtåren och fundera över hur den egna framtiden ska bli.

Hur blir det när inte föräldrarna orkar längre? Är det jag som ska ta över ansvaret? Tankarna om att kanske bilda egen familj och få egna barn börjar bli aktuella. Frågan kring eventuell ärftlighet blir viktig. Existentiella frågor dyker upp: ”Varför blir människors livsvillkor så olika? Vad är ett gott liv? Varför mitt syskon och inte jag?”

Som vuxen är det också en god hjälp att få träffa andra syskon, dela varandras erfarenheter och få både nya insikter och goda strategier.

Känslor

Känslor hanteras genom ett öppet och tillåtande klimat, där alla ska känna sig bekväma med att prata fritt. Barnen och ungdomarna gör roliga aktiviteter tillsammans för att bli sammansvetsade som grupp, då blir det lättare att prata om personliga saker. Det är viktigt att inte avvisa jobbiga känslor utan att sätta ord på dem.

Om vi vuxna säger ’det där behöver du inte tänka på’ eller ’oroa dig inte för det’ säger vi omedvetet till barnen att vissa känslor är förbjudna. Det är bättre att bekräfta barnets tankar och prata om vad känslorna står för.

Dela erfarenheter

Syskonen får möjlighet att dela erfaranheter med andra. Det kan handla om att hitta strategier i vardagen och om att dela tankar och känslor med andra syskon som faktiskt förstår.

Det kan handla om sorg över att man inte fick en bror eller syster som man kan leka med på samma sätt som ens kompisar leker med sina syskon. Det kan vara bra och logiska tankar, men om man inte får prata om dem blir de ganska tunga att bära.

Samtal

Förutom att göra roliga saker tillsammans med andra är en viktig del av syskonverksamheten på Ågrenska att hålla i samtal syskonen emellan. Samtal stärker syskonskapet och rätar ut frågetecken och missuppfattningar.