Ätande vid esofagusatresi

Dysfagi kan innebära svårigheter med att tugga, svälja och transportera maten ner i matstrupen. Med hjälp av kontraktioner i matstrupen transporteras den tuggade maten ner i magsäcken. För barn med EA är transporten i matstrupen alltid påverkad (esofageal dysfagi). Det kan också för vissa barn vara svårt att skydda luftvägen vid sväljning och mat kan komma in i lungan genom luftstrupen (aspiration). För att utreda dysfagi görs en måltidsobservation och ibland en sväljröntgen hos en logoped.
– Sväljröntgen kräver ett stort deltagande från barnet som behöver sitta stilla, svälja vid rätt ögonblick och få i sig kontrastvätska för att sväljningen ska synas på röntgen. Därför gör man bara det vid misstanke om felsväljning, säger Ellinor Strandberg.

När det gäller barn med EA är det vanligast med ätsvårigheter hos barn under ett år. Det är också vanligt att fortsätta med konsistensanpassning av maten i skolåldern, men det brukar bli bättre ju äldre barnet blir.

Orsak

Det finns olika anledningar till att barn med EA har dysfagi. Hos några förekommer EA som en del i ett syndrom, till exempel Downs eller CHARGE. Då är det vanligt med sväljsvårigheter. En annan orsak kan vara luftvägsmissbildningar som trakeomalaci då brosket i luftstrupen är mjukare än normalt eller andningssvårigheter som påverkar ätandet.
– Luft går före mat. Har barnet svårt med andningen kommer kroppen prioritera att få i sig syre framför att svälja.

Efter en EA-operation är motoriken i matstrupen nedsatt. Som en konsekvens av operationen kan det också finnas strikturer (förträngningar) i matstrupen eller fistlar. Den vanligaste typen av sväljproblem vid opererad EA är svårigheter att svälja fasta bitar. Även felsväljningar och hosta förekommer, och för en del kan det vara svårt att svälja vätska. Vanliga strategier för att underlätta sväljning är att dricka mycket vatten för att rensa matstrupen, äta långsamt och anpassa matens konsistens.

Behandling

Behandlingen vid dysfagi beror alltid på orsaken och kan bestå av många olika delar. I de fall då svårigheterna är stora och orsakas av förträngningar (strikturer) i matstrupen kan operation med dilatationer vara nödvändigt, som innebär att man vidgar förträningen. När ett barn inte får i sig tillräckligt med näring via munnen kan en nässond eller gastrostomi, en knapp på magen, bli nödvändig och livsviktig. 
– Det kan också ge en trygghet i att barnet får i sig det hen behöver för att växa och utvecklas. Ibland blir då också förutsättningarna för ätträning bättre, i och med att stress och oro lindras, säger Ellinor Strandberg.

Ätträning

Ätträning syftar till att stärka funktionerna tugga och svälja för att kunna äta och dricka, men också till att stimulera barnet att komma vidare i sitt ätande genom att prova nya livsmedel och konsistenser. Konsistensanpassning förbättrar inte själva sväljfunktionen, men underlättar ätandet för barnet. Även om barnet har svårt med fasta konsistenser är det oftast bra att prova för att se vad som fungerar och för att barnet ska få träna på att utveckla strategier för att svälja bättre. Sådana strategier kan till exempel vara lägesförändringar.
– Det är viktigt att be om stöd om ätträningen känns svår och obehaglig, säger Ellinor Strandberg.

Vid ätträning gäller det att hitta något som barnet vill stoppa i munnen och då gäller inte de vanliga kostreglerna. Till exempel kan söta eller salta kex vara bra att ätträna med. För att locka till ätträning är det bra att tänka smaksensationer som salt och sött.
– Pommes frites med ketchup eller ostbågar är till exempel jättebra att träna med. Smaksättare är nödvändigtvis inte nyttiga, men om barnet tycker om smaken är det jättebra vid ätträning, säger Anna Husing Winkler.

Tips vid ätträning

• Thicken up clear är ett pulver som ger vätska en tjockare konsistens.
• Crisp´n wheat från Wasa är ett luftigt knäckebröd med bra konsistens för ätträning.
• Ersättning för lite äldre barn som är berikad kan vara ett bra alternativ till mjölk.
• Krämer har ofta en bra konsistens. Servera gärna med glass eller lite keso.
• Klämmisar är bra för att barnet ska få äta själv, men de innehåller inte lika mycket näring som barnmatsburkar eller grötpulver.
• Plockmat är bra att ätträna med, till exempel gurkstavar, broccolibitar, pommes frites, sill och sylta.
• Mat i bitar som är bra att ätträna med är till exempel makaroner, ris, oliver, jordgubbstärningar eller soppa med bitar i.
• För barn som behöver mer energi är det bra att berika maten med till exempel jordnötssmör, ersättningspulver, hummus eller quinoa eller använda energirika livsmedel.

Ättrappan

Ett verktyg som många logopeder använder sig av som utvecklats vid Astrid Lindgrens barnsjukhus är Ättrappan. Den innebär att barnet successivt får närma sig mat och olika livsmedel, för att steg för steg tolerera allt det som matsituationen innebär – att känna doften av mat, se och känna på mat, smaka på mat och svälja mat. Första steget i Ättrappan kan vara att vistas i samma rum som mat eller att sitta med vid bordet. Stegvis får barnet sedan hjälpa till att ta fram mat, lukta på den, känna, slicka, bita och spotta ut. Sista steget i trappan är att barnet biter, tuggar och sväljer.
– För att barn ska lära sig vad mat handlar om krävs det upprepade positiva erfarenheter av måltider och upprepade upplevelser av sambandet mellan hunger och måltid, säger Ellinor Strandberg.

De flesta föräldrar till barn med ät- och sväljsvårigheter undrar hur de ska veta om deras barn äter tillräckligt. Anna Husing Winkler berättar att det bästa verktyget är att titta på barnets tillväxtkurva. Om barnet växer som hen ska är det tillräckligt. Ljus urin innebär att barnet får i sig tillräckligt med vätska.
– Ett piggt och glatt barn som utvecklas får i regel i sig tillräckligt med näring, säger Anna Husing Winkler.