Medicinsk information om cri du chat-syndromet och 4p- deletionssyndromet

Att få en diagnos är viktigt eftersom det ger möjlighet till uppföljning, behandlingar och för att kunna säga något om prognosen. Ett syndrom är egentligen en beskrivning av ett tillstånd genom kriterier som innefattar olika symtom. Alla personer med ett och samma syndrom har inte alla symtom.
– När det gäller uppföljning i sjukvården är det främst symtomen vi behandlar. Det är ändå viktigt att få en fastställd diagnos bland annat för att tydliggöra behoven för omgivningen och samhället och ge barnet och familjen möjlighet till sammanhang och gemenskap, säger Maria Forsgren. 

Cri du chat-syndromet

Cri du chat-syndromet, eller 5p-deletionssyndrom som det också heter, beskrevs första gången år 1963 av den franska genetikern och barnläkaren Jerôme Lejune. Namnet cri du chat är franska och betyder kattskrik. Namnet syftar på det karaktäristiska höga skriket som många nyfödda med tillståndet har.

Cri du chat-syndromet förekommer hos 2 per 100 00 nyfödda vilket innebär att det föds ungefär två barn med tillståndet i Sverige varje år.

Orsak

Syndromet orsakas av att det saknas en liten del av kromosom 5, det vill säga det har skett en deletion på den korta armen av kromosom 5 (5p). Av dessa deletioner är cirka 85 procent nymutationer.
– Vid en nymutation har avvikelsen uppstått för första gången hos barnet och är alltså inte nedärvt från någon av föräldrarna, säger Maria Forsgren.

Det finns undantag som gör att sannolikheten för återupprepning kan vara förhöjd. I sällsynta fall finns den genetiska förändringen bara i mammans eller pappans könsceller, vilket kallas för kromosomal mosaicism. Då kan det finnas en ökad sannolikhet för återupprepning.

Det förekommer även andra kromosomvarianter vid cri du chat-syndromet som obalanserad translokation, inversion eller ringkromosom.

Läs mer om genetik i artikeln Genetik vid cri du chat-syndromet och 4p-deletionssyndromet. (länk)

Symtom

Barn med cri du chat-syndromet har ofta ett gällt och entonigt skrik som nyfödda, som brukar försvinna när barnet blir äldre. Det beror troligtvis på att stämbanden är lite kortare. Barnen har ofta låg vikt vid födseln och är muskelsvaga. Många har också andningssvårigheter som spädbarn. Ungefär en tredjedel av barnen med cri du chat föds med hjärtfel. Många har ätsvårigheter och svårt att svälja och kan därför behöva sond eller gastrostomi, det vill säga få i sig mat genom en knapp på magen.
– Detta resulterar i att de flesta barn med cri du chat är små till växten. Många har också ett litet huvudomfång, mikrocefali, säger Maria Forsgren.

Det är vanligt med olika bettavvikelser och tanderuption, vilket innebär att tänder inte kommer fram riktigt som de ska. Även läpp-, käk- och gomspalt förekommer.
– Många behöver kontakt med specialisttandvården och eventuellt käkkirurgen, säger Maria Forsgren.

Skeletala avvikelser är också vanligt, som halvkotor i ryggen och felställningar i fötterna. Att kotorna har en avvikande form bidrar till att ryggen kan växa snett. En sned ryggrad kallas för skolios och lutningen behöver följas noga. Ibland behöver skolios behandlas med en steloperation.

De flesta barn med cri du chat-syndromet har en intellektuell funktionsnedsättning (IF). Även neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som autism och adhd är vanligt förekommande.
– Många barn med cri du chat är känsliga och kan ha stora humörsvängningar.

Ibland finns det vissa gemensamma utseendemässiga drag hos personer med cri du chat-syndromet. Kännetecknande är bland annat fyrfingerfåra, som innebär att fåran som går i mitten av handen går tvärs över. Även epikantusveck, som är ett hudveck i inre ögonvrån, är vanligt. Barnen har ofta ett runt litet huvud med ögonen sittandes brett isär, en liten haka och uppåtriktade ögonspringor. Det är inte så vanligt, men njurpåverkan förekommer. 
– Inom genetiken har man börjat klassificera vad de olika generna som är påverkade har för funktion och vilka symtom som kan kopplas till dem. Därför har det betydelse hur stor deletionen på kromosomen är för hur svåra symtomen blir, säger Maria Forsgren.

4p-deletionssyndromet

4p-deletionssyndromet kallas också för Wolf-Hirchhorns syndrom och beskrevs första gången på 1960-talet av den amerikanska genetikern Kurt Hirschhorn och hans tyska kollega Ulrich Wolf.

Tillståndet förekommer hos 2 per 100 000 födda, vilket innebär att det föds i genomsnitt två barn i Sverige med tillståndet varje år.

Orsak

4p-deletionssyndromet orsakas av att det saknas en liten del av kromosom 4. Det är vanligast att avvikelsen är en nymutation, vilket innebär att den genetiska förändringen har uppstått för första gången hos barnet.
– Vid 4p-deletionssyndromet är det inte lika tydligt att olika gener orsakar olika symtom, säger Maria Forsgren.

Symtom

De flesta barn med 4p-deletionssyndromet har intellektuell funktionsnedsättning i varierande grad, oftast åt det svårare hållet. Det är vanligt med epilepsi. Många barn föds med hypotoni, vilket innebär att barnet har låg muskelspänning. Det kan i sin tur leda till en långsammare motorisk utveckling, munmotoriska svårigheter och skolios. Många barn med 4p-deletionssyndromet föds med läpp- käk- gomspalt.

Det är vanligt att barnen föds med låg vikt och har ätsvårigheter vilket kan leda till att tillväxten går långsammare. Många barn föds med hjärtfel, framför allt förmaksseptumdefekt, ASD, som innebär att det finns ett hål mellan hjärtats båda förmak. Många är infektionskänsliga. En del har också njurpåverkan. Ögonen och synnerven kan vara påverkade. Många barn med 4p-deletionssyndromet har stereotypier, något som går att förväxla med epilepsi.
– Det är ett upprepande rörelsemönster som till exempel flaxiga handrörelser.

Även vid 4p-deletionssyndromet finns utseendemässiga drag som gör att barnen kan likna varandra. Det är vanligt att det är brett mellan ögonen och lågt sittande öron som kan ha en annorlunda form. Många har en platt näsrot, en hög panna och en liten haka. Även vid 4p-deletionssyndromet är det vanligt med mikrocefali, alltså ett litet huvud. 
– Förr var utseendemässiga drag en större del i diagnostiseringen. Idag kan den genetiska utredningen bekräfta diagnosen.

Intellektuell funktionsnedsättning

Intellektuell funktionsnedsättning, IF, innebär att en person har nedsatt inlärnings- och anpassningsförmåga. Det handlar bland annat om svårigheter med att ta in och bearbeta information, lösa problem, planera, kommunicera och klara vardagliga uppgifter. Vid en utredning med misstanke om intellektuell funktionsnedsättning tittar man på bland annat intellektuell förmåga, språk, motorisk förmåga och social förmåga. En IQ under 70 på en skala där 100 är medelvärdet räknas som IF. Det behövs också adaptiva svårigheter i vardagen för att få en IF diagnos. Cirka två procent av befolkningen har IF som delas in i fyra olika svårighetsgrader (lindrig, medelsvår, svår och mycket svår).
– Personer med lindrig IF klarar sig ofta bra och vissa får diagnosen först senare i skolåldern. Personer som ligger mellan 70 och 85 i IQ har det ofta tufft eftersom de inte får någon diagnos, men ändå har behov av stöd.

Att få diagnosen intellektuell funktionsnedsättning är viktigt eftersom det:

• ger rätt till stöd och insatser i skola, vård och samhälle (till exempel genom Lagen om särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS)
• tydliggör för omgivningen vad man klarar av och inte så att förväntningarna kan anpassas.
• ger rätt till anpassad skolgång.

– Intellektuell funktionsnedsättning är en rättighetsdiagnos som bidrar till att barnen kan få stöd av samhället. IF överlappar ofta med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som adhd och autism, säger Maria Forsgren.

Epilepsi

Epilepsi är anfall till följd av oprovocerade urladdningar i hjärnans nervceller. För att få diagnosen epilepsi behövs antingen en förändring i hjärnans elektriska aktivitet vid undersökning med elektroencefalografi (EEG-förändring) som visar på epileptisk aktivitet eller fler än två oprovocerade anfall.

Epilepsi är vanligt vid 4p-deletionssyndromet. Så många som upp emot 90 procent får epilepsi och hos 20 procent debuterar anfallen före 6 månaders ålder. Just för barn med 4p-deletion kan det finnas ett specifikt EEG-mönster som syns även om barnet inte har ett epileptiskt anfall. Det är vanligt att epilepsin är svårbehandlad, terapiresistent. Det brukar definieras som att barnet inte uppnår anfallsfrihet trots behandling med två olika antiepileptiska läkemedel i adekvat dos.

Det finns olika typer av anfall, till exempel generaliserade toniskt kloniska anfall som innebär att det rycker i hela kroppen. Anfall kan också vara fokala, vilket innebär att bara en viss del av hjärnan är påverkad och barnet fortfarande är vid medvetande, eller frånvaroanfall, då barnet ”loggar ut” för en kort stund. Ofta ser anfallen ut på samma sätt varje gång hos samma individ.
– Alla olika typer av anfall kan förekomma vid 4p-deletion.

Behandling

Vid medicinsk behandling av epilepsi börjar man alltid med det mildast möjliga bland alternativen som man tror kan fungera.
– Läkemedelsbehandling vid epilepsi fungerar så att nervcellerna blir lite mindre känsliga för urladdningar.

Vid svårbehandlad epilepsi kan man i vissa fall behandla med ketogen diet. Det är en kostbehandling som innebär att man äter en extremt kolhydratfattig kost med hög fetthalt. Då ändras metabolismen i hjärnan och ketoner används som primär energikälla. Det påverkar nervcellerna och kan minska den epileptiska aktiviteten. 
– Ketogen kost är en extremt omfattande diet som kräver följsamhet och mycket arbete, men det kan fungera bra för vissa former av terapiresistent epilepsi, säger Maria Forsgren.