När barnet får ett nytt hjärta påverkas hela familjen

 

Artikeln baseras på Jenny Willén Löfgrens föreläsning i samband med familjevistelsen om hjärttransplantation hos barn 2026 och är skriven av redaktör Sara Lesslie.

En hjärttransplantation innebär en stor omställning för hela familjen. Även när barnet börjar må bättre fysiskt kan oro, trötthet och andra känslor finnas kvar. Psykolog Jenny Willén Löfgren vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg berättar om hur barn, föräldrar och syskon påverkas och varför trygga relationer och psykologiskt stöd är så viktigt.

Barn som genomgår en hjärttransplantation har ofta en lång och påfrestande sjukdomstid bakom sig. Väntan på ett nytt hjärta kan innebära stor ovisshet, många sjukhusbesök och en känsla av maktlöshet för hela familjen.

– Lättnaden när transplantationen äntligen blir av har oftast föregåtts av en lång väntan och känslan av total maktlöshet. Tiden efter transplantationen är föräldrarna ofta helt slut och barnet mår vanligen sämre en tid, innan det blir bättre, säger Jenny Willén Löfgren.

Som psykolog vid Drottning Silvias barnsjukhus möter hon barn, ungdomar och familjer som behöver stöd i samband med svår sjukdom och behandling.

Forskning visar att uppföljningen efter en transplantation behöver omfatta mer än barnets fysiska hälsa. Även hur barnet, föräldrarna och syskonen mår psykiskt är viktigt att uppmärksamma.

Föräldraperspektivet

Jenny Willén Löfgren möter många föräldrar till barn som har genomgått en hjärttransplantation. De beskriver ofta motstridiga känslor. Glädjen och tacksamheten över att barnet har fått ett nytt hjärta kan finnas sida vid sida med oro, osäkerhet och sorg. Många berättar också om en stor trötthet och en känsla av att inte räcka till.

– Många berättar att de ständigt är på helspänn. Föräldrarna har under lång tid levt med ett hot mot barnets liv och hälsa. Den beredskapen kan vara svår att släppa när det är dags att försöka hitta någon slags normalitet igen.

Skuldkänslor är också vanliga. Föräldrar har en stark önskan att skydda sina barn, men vid svår sjukdom är det inte alltid möjligt. Att vara beroende av sjukvården för barnets behandling och överlevnad kan påverka känslan av att räcka till som förälder.

Skulden kan också handla om att känna trötthet inför det sjuka barnet, eller inte ha tillräckligt med tid och ork för syskonen. Det kan dessutom vara svårt för människor utanför familjen att förstå situationen, vilket kan skapa en känsla av ensamhet.

– Det är viktigt att föräldrar får veta att det finns hjälp att få om man känner sig nedstämd eller har ångest. Man kan fråga kontaktsjuksköterskorna hur tillgången till psykologiskt stöd ser ut på det sjukhus där barnet följs. De kan hjälpa till att förmedla kontakt med psykolog eller kurator.

Många föräldrar upplever att de själva måste söka efter det stöd de behöver. Under lång tid har fokus legat på barnets överlevnad och hälsa, men även föräldrarna behöver möjlighet att återhämta sig.

– Att ha ett barnperspektiv handlar alltid om att också ha ett föräldraperspektiv. Det går inte att separera.

Barn reagerar olika i olika åldrar

Efter transplantationen behöver barnet förhålla sig till en ny situation. Hur barnet reagerar och vilket stöd det behöver beror bland annat på ålder och mognad.

Små barn

För barn upp till ungefär sex års ålder är föräldrarna den viktigaste tryggheten. Små barn påverkas starkt av föräldrarnas känslor och reaktioner. Därför är det viktigt att även föräldrarna får stöd och möjlighet att känna sig trygga.

Barn som har tillbringat mycket tid på sjukhus kan utveckla separationsångest och rädsla för undersökningar och behandlingar. Samtidigt lever små barn mycket i nuet och oroar sig sällan för framtiden på samma sätt som äldre barn. Lek och fantasi kan hjälpa dem att bearbeta sina upplevelser.

Barn i skolåldern

För barn mellan ungefär 7 och 12 år blir jämförelsen med jämnåriga allt viktigare. Många sjukhusvistelser och frånvaro från skola och fritidsaktiviteter kan göra att barnet känner sig annorlunda och saknar sina kompisar.

Barnet förstår också mer av sin sjukdom och kan ha många frågor om livet, döden och framtiden. Erfarenheter av sjukdom och behandling kan ibland leda till starka rädslor, även i situationer som inte har med sjukvården att göra.

Tonåringar

Under tonåren är det naturligt att vilja bli mer självständig och frigöra sig från sina föräldrar. För ungdomar som genomgått en hjärttransplantation kan sjukdomen i stället innebära ett fortsatt stort beroende av både föräldrar och sjukvård.

Efter transplantationen behöver ungdomarna också ta ett allt större ansvar för sin läkemedelsbehandling. Ibland händer det att ungdomar börjar trotsa sin sjukdom och testa gränser. Tonåringen kan uppleva sig som ”osårbar”, vilket fyller en funktion under frigörelseprocessen. Längtan efter att leva ett vanligt tonårsliv kan leda till att kroppen och medicinering missköts, vilket kan upplevas som frustrerande för både föräldrar och vårdpersonal.

Föräldern som trygg bas

En av föräldrarnas viktigaste uppgifter är att vara en trygg punkt som barnet kan återvända till. Samtidigt behöver barnet få möjlighet att utforska sin omgivning, utvecklas och bygga tilltro till sin egen förmåga.

När ett barn är svårt sjukt kan det vara svårt att hitta balansen mellan att skydda och att uppmuntra till självständighet. Föräldrarnas oro kan göra att de vill skydda barnet från situationer som upplevs som riskfyllda, samtidigt som barnet behöver få möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

– Ibland kan det tvärtom bli så att man utmanar ungdomen för mycket. Det är viktigt att försöka utgå från barnets behov oavsett ålder. En 15-åring kan under svåra perioder behöva ligga nära sin förälder och få vara liten, säger Jenny Willén Löfgren.

Syskonen behöver också bli sedda

Att vara syskon till ett barn som genomgått en hjärttransplantation kan väcka många olika känslor. Syskonet kan känna stark oro och ta ett stort ansvar för sitt sjuka syskon. Samtidigt kan det försöka hålla tillbaka sina egna behov för att inte belasta föräldrarna ytterligare. Känslor av avundsjuka och frustration kan också förekomma, vilket i sin tur kan skapa skuld och ensamhet.

Syskonen kan samtidigt vara en viktig källa till glädje, trygghet och normalitet för barnet som har transplanterats. Det är viktigt att även de blir sedda och involverade. Genom att få åldersanpassad information, möjlighet att ställa frågor och känna sig delaktiga kan de lättare förstå och hantera det som händer i familjen.

Trygga relationer stärker hela familjen

Trygga relationer är viktiga för barns utveckling och förmåga att hantera svåra situationer. Även om en hjärttransplantation innebär stora påfrestningar kan erfarenheterna också föra familjen närmare varandra. Genom att prata om svåra känslor, lyssna på varandras behov och hitta sätt att hantera motgångar tillsammans kan familjens gemensamma motståndskraft stärkas. Hur familjen som helhet mår har också stor betydelse för de enskilda familjemedlemmarnas välbefinnande.

– Man behöver inte vara stark hela tiden och klara allt själv. När belastningen delas och man får syn på varandras styrkor ökar möjligheten att hitta vägar framåt, även när situationen inte går att förändra. Då kan man tillsammans hantera motgångar, återhämta sig och fortsätta utvecklas. För familjer som har svårt att hitta tillbaka till trygghet och balans kan samtalsstöd vara en viktig hjälp på vägen, säger Jenny Willén Löfgren.

 


Sidan uppdaterad: 2026-11-12